Bredband på landet!

Bredband på landet!

Utbyggnaden av bredband är inga problem i städer och villaförorter där avstånden är korta och kundtätheten hög. Men på landsbygden är det en utmaning att locka marknadskrafter att bygga bredband i områden med längre avstånd och färre hushåll. De boende på landsbygden behöver lägga ner åtskilliga timmar av ideellt arbete för att få tillgång till snabbt internet. Riksdagspartierna har under de senaste åren varit tydliga med att de överlämnar utbyggnaden av bredband till marknadskrafterna. Men det saknas samordning. Tidigt 1900-tal i Sverige ligger landsbygden i dunkel utanför städernas nyupptäckta elektricitet. Men de boende på landsbygden har en pionjäranda som snart kommer att lysa upp hela Sverige. Lokalt engagerar sig byalag i elföreningar och kopplar turbiner till vattenkraftverk och kvarnhjul som sedan genererar ström till de boende i byn och till jordbruken. Just den här typen av lokala samarbeten människor emellan satte fart på den elektrifieringsvåg som sköljde över den svenska landsbygden några år senare. Ett århundrade senare återupprepas gräsrotsprocessen. Men denna gång är det bredband som grävs ner i marken. Lokalt ledarskap och ideella krafter är åter igen nödvändiga för att bygga ut samhällsviktig infrastruktur. Genom tusentals ideella arbetstimmar, lokala grävkrafter och smidig hantering av markintrång kapas kostnaderna och marknaden lockas ut på landsbygden. En del efterfrågar en mer sammanhållen, synkroniserad och storskalig utbyggnad av bredbandsnätet, som när Televerket byggde ut den fasta telefonin. Men vi kan egentligen bara konstatera att det är detta system som vi har att förhålla oss till. I dagsläget beräknas antalet byalag till 1 500, men en rimlig bedömning är att antalet lag kommer att öka till 5 000-6 000 inom tio år tid. Den centrala frågan är nu hur alla de här byalagen kan samordnas och effektiviseras till fördel för de som bor på landsbygden och till fördel för nätägare som ser affärsnytta i att koppla ihop byanätet med sitt bredbandsnät. En bra lösning vore att samla byalagen inom större regionala kluster eftersom det underlättar för effektiv utbyggnad, drift och underhåll. En annan är att samla byalag i en intresseorganisation eller i ett samordnande nätverk. En sådan organisation skulle då kunna agera rådgivare, talesperson och motpart för byalagen.

Läs hela artikeln