Niclas Malmberg (MP): ”Avveckla de stinkande resterna av monarkin”

Det svenska arvkungadömet härstammar från 1544, då Gustav Vasa på riksdagen i Västerås tvingade igenom lagen att kronan ska vara ärftlig inom kungens släkt tills denna ätt dör ut. Den svenska demokratin har sedan dess i huvudsak kunna växa fram under fredliga förhållanden. Till skillnad mot utvecklingen i många andra länder har få människor i Sverige dödats i kampen för en allmän och lika rösträtt. Att demokratiseringsprocessen genomförts sakta, steg för steg, är ur det perspektivet positivt.

LÄS MER: ”RepF: Monarkin och rasismen bygger på samma grundidéer”Genom att avlöva kungamakten successivt har motsättningar kunnat hanteras, i stället för utvecklas till djupa konflikter. Men det finns ingen anledning att avbryta den processen bara för att monarkin av i dag enbart uppbär en rännil av forna tiders maktposition.

Att vårt styrelseskick ständigt utvärderas och vid behov omprövas är inget märkligt. Enbart i år har två andra stora utredningar tillsatts för att ge förslag på fördjupning av vår demokrati. Dessa bör nu kompletteras med en utredning om statschefens ställning och hur denne utses!

Det finns ett demokratiskt värde i att göra allt fler delaktiga i det politiska arbetet, och demokratiska hörnpelare är att medborgarna ska kunna kontrollera maktens företrädare, och att inga gräddfiler eller speciella förmåner finns. Arvkungadömet bryter mot dessa demokratiska utgångspunkter. Statschefen ska tillsättas genom val, ska kunna granskas och ansvar ska kunna utkrävas.

I ett internationellt perspektiv framstår monarkin i allt större utsträckning som otidsenlig. Under 1900-talet övergick 140 tidigare monarkier till andra system. Kvar bland FN:s 193 medlemsstater finns 43 monarkier. Ett stort antal alternativa statsskick finns. Trots det framhålls ofta argument om kostnader för presidentval som skäl för att bevara monarkin, som om det vore enda alternativet. Andra lösningar kan vara att föra över kungens representativa uppgifter på riksdagens presidium, att riksdagen väljer en president för representativa uppgifter eller att helt enkelt ha en statschefslös författning.

Många som håller med om att det är principiellt felaktigt att kunna ärva ett ämbete, och att arvkungadömet som sådan strider mot grundläggande demokratiska principer, landar ändå i en ståndpunkt att den så kallade Torekovkompromissen som träffades 1971 ska respekteras. Huvudpunkterna i överenskommelsen var att Sverige skulle fortsätta att vara en monarki, men att monarken fråntogs alla uppgifter utom rent ceremoniella. Det kan ha varit en rimlig kompromiss 1971, så långt det då gick att komma i demokratiseringsprocessen. Kompromissen har nu respekterats i mer än fyrtio år, och dagens riksdagsledamöter kan inte gärna längre – 13 riksdagsval senare – sägas vara förbundna av kompromissen. För Sverige i tiden är det dags att utreda formerna för ett statsskick utan det av Gustav Vasa inrättade arvkungadömet!

Niclas Malmberg,
Riksdagsledamot (MP)

Läs hela artikeln